ღ LisaAngel ღ

Ok so this post's gotta be in Swedish, sorry everyone but this one get's too emotional to write in a foreign language. Seriously, I have rarely any sobbing-parts in my blog, so I though I'd write one right away to change that... But there's a poem at the bottom of this post, for all you english speaking people who read this. I know it's a long post btw, but those who really care can take it once in a while. Long posts contain a lot of feelings and words that were written for you.
Well, here we go;

Idag var jag på det stora mötet inför mitt år i USA, och allt kändes jätteverkligt och nära och på RIKTIGT när jag satt där och lyssnade på gamla Explorius studenter som berättade om hur det kändes första dagen i skolan och allt annat... Fick lite som en klump i halsen, samtidigt som det kändes jättespännande att höra direkt från dom om deras upplevelser och så. Det är klart att jag har förstått vad jag ger mig in på, och jag ångrar mig verkligen inte, men jag orkar inte bara vara sunshine hela tiden. Igår hade jag ju min födelsedagsfest och jag blev hur känslig som helst och bara började gråta när Vivvi och Tessan bar in tårtan och alla ställde sig upp och sjöng på svenska å engelska å finska å spanska å franska... Jag vet inte men det var som att jag plötsligt insåg hur bra vänner jag har, och jag börjar undra vad jag håller på med som åker ifrån allt när mitt liv är bättre än det har varit sen jag gick i typ femman. Jag tror inte att jag någonsin förut har varit så här glad för att jag är jag, för mitt liv och allt jag har. Och så bara lämnar jag det hux flux åt sitt öde. Någon som någonsin hört uttrycket "Gapa över mycket och mist hela stycket"? Så känner jag, precis så känner jag, om utbytesåret just nu. Min hjärna bollar bra och dåliga sidor hela tiden, och jag blir helt snurrig.

Ännu något som bidrog till mitt snyftande medan jag blåste ut ljusen var att Vivvi och Tessan hade gjort en film med bilder och låtar som betyder jättemycket för oss, och alla gamla minnen och den visade verkligen hur mycket vi betyder för varandra och det var så nära att jag började gråta när jag såg den för jag blev så lycklig och ändå så melankoliskt tom inuti när jag såg den. Så tårarna låg beredda vid ögonen redan från innan tårtan. Sen hade jag precis lyckats samla ihop mig och få bort de ledsna tankarna innan Laura skulle gå hem för att hinna förbi Hampus på vägen. Min gulliga lilla Cowboygirl började snacka om hur tomt det skulle bli utan mig och hur mycket hon skulle sakna mig, och då brast det igen. Tror inte jag gråtit så mycket på en kväll sen... jaaa jag vet inte.

Jag snackade med Magdalena också om hur jobbigt det är att säga farväl, även om det inte är för alltid vilket jag verkligen hoppas att det inte är. Och så hade Laura sötisen gjort inslagspappret till Eclipse, som jag fick av henne, helt själv och skrivit massa citat på det som fick mig att "aaaaw":a en hel del. Och Vivvi och Tessan hade satt bilder på oss tre över hela sitt stoooora paket, och skrivit så fint kort.. Hela kvällen var som en enda stor "vi kommer sakna dej lisa"-fest och det blev för mycket. Jag fattar inte hur jag kan åka ifrån alla jag älskar så mycket, alla som betyder allt för mig. *snyft*
Visserligen är jag jätteförväntansfull inför mina 10 månader i Utah, men jag önskar verkligen verkligen att jag får behålla så många som möjligt av mina älskade vänner här hemma, även efter att jag kommer tilbaka. Ni finns väl kvar?

Sitter nu och lyssnar på "Here without you", den finaste låten för idag och som får mig att gråta hur många gånger jag än hör den. Slängde dessutom ihop en liten dikt i min ensamhet. Skriver dock alltid dikter på engelska så den blir iaf in english.




Nothing can ever come inbetween
to disturbe the way I feel
Though I'm not close enough for a hug
there are things that are more real

Emails to give you the knowledge
phonecalls to hear the voice
Letters to show you the feelings
give you a chance to rejoice

Please read everything I write to you
give me a chance to explain
I will have so much fun to tell
but wanting to cause you no pain

I will come back I can promise you that
but nothing will be as before
We will both have changed quite a bit
andboth hearts might be sore

Take it easy, help me gain ground
prove to still be my friend
And you will see I am still myself
your bff right to the end.

<3